Någon gång måste man debutera...
..så varför inte nu? Jag har precis kommit hem från Petra där vi träffades allihopa och planerade (det sista?). Vi har nu fått lägenhetsnummer osv vilket känns kanon! Lite skrämmande också.. Men som vi alla pratade om, vore det inte lustigt om vi inte var nervösa? Om vi enbart var positiva och sugna på detta så vore det väl något fel med det som vi har här i Västervik? Hmm..
Men trots familj, vänner och allt annat - tryggheten, som man har här i Västervik så är jag faktiskt riktigt sugen nu. Mina tankar och känslor beskrivs ganska bra i Millencolins sjukt underbara låt Route One:
I've seen it all before
the people and the bars there in
It doesn't turn me on no more
It's a place already done and been
Sometimes I gotta take a stand
I gotta act or I won't proceed
Which part of this don't you understand
Which part of me is hard to read
It would kill me If I stay here
maybe kill me If I go
I rather take the road less traveled
than face shit I already know.
I had my share of good and bad years
but I just can't stick around
It would kill me if I stay
I hope you understand me why I'm leaving town
There's no motivation here
when everybody is all the same
Too much boredom Too much fear
and I'm sick off all this name and shame
I can't take it anymore
I need a new place to explore
something different than where I'm from
But everyone's afraid of going backwards to degrade
Everyone's afraid of the strange
But if we only live life once
then I've just got to live mine now
And it's gotta be a life in change...
That's why I'm leaving town
/Love, Linea
Kommentarer
Postat av: Helen Lundgren
Härligt att ni startat en blogg för alla nära o kära :)
JÄTTESTORT LYCKA TILL MED ALLT I OSLO!!!
Varma kramar Helen
Trackback
